Kroatien

Två veckor i Kroatien har satt sina spår. Jag är brunare än någonsin och kroppen segare än någonsin. Här kommer en kort resumé. För de som behagar besöka Örebro finns 636 foton att beskåda och till dem kan man även beställa en röst som berättar det matnyttigaste. Under filmen "Susanne försöker komma upp på luftmadrassen" kan ni ta en paus på balkongen eller passa på att gå på toaletten.

Mycket sol och bad blev det. Sista dagen var jag nästan brunast på stranden. Och då hade jag i stort sett bara italienare att konkurrera med. Jag säger som Ture Sventon: "Ständigt dessa italienare." När denna bild togs hade jag dock några dagar till på mig att fixa till brännan. Här är vi på båtutflykt till blå och gröna grottan.

En bild inifrån blå grottan. Ett tips om ni ska till något liknande ställe: ta av er solglasögonen när ni kommer in för det är tillräckligt mörkt där inne ändå. Kolsvart rättare sagt. Här fick vi byta från den stora båten till små båtar när vi skulle in för ingången var pyttepytteliten, nästan så att vi hade behövt säga tjilevippen för att komma igenom trots att vi kröp ihop så mycket vi kunde...
En typisk bild av hur det ser ut där vi var. Hit åkte vi för att bada en dag. En strand, helt klart vatten och båtar. Båtarna som låg i hamnen i Hvar var inga små ekor precis. Jag letade med ljus och lykta efter Bill Gates som tydligen brukar hänga där emellanåt. Men allt jag fann var George Cloney, Julia Roberts och en tonfisk på 230 kg!!
Jag visar stolt upp negerfoten som jag kallar den. vit fotsula...

Mera sol och bad. På den här stranden hade dom stora säckar att ligga i istället för solstolar. Riktigt skönt. Funderade på att sno med mig en hem och använda i Varamon nästa sommar. Det gick kanonbra ända tills vi kom till flygplatsen och jag insåg hur mycket jag skulle få betala för övervikt på planet...

En dag tog vi scooter upp i bergen. Upp till toppen, Sveti Jure, 1792 meter. Det var ingen dålig utsikt man hade där uppifrån. Det var rikitgt roligt att köra också. I alla fall på slutet när jag lyckades hålla mig på rätt sida vägen i de där snäva kurvorna.

Uppe i bergen stannade vi på en restaurang, ja den enda som fanns faktiskt. På vägen upp var det egentligen bara för att låna toa och köpa en dricka. Jag insåg ganska snabbt att jag hade kunnat spendera hela min semester på den där gården där hästar och tjurar gick lösa och klamapade omkring hur som helst. Så på vägen ner stannade vi här igen för att äta lunch. När Jonas smet iväg på toaletten så fick jag denna stiliga herre som sällskap vid bordet istället. Inte helt fel det heller.

Här ser ni en bild från Krka nationalpark som vi gjorde en utflykt till. Jättefint ställe men med ett antal tusen turister för mycket! Nedanför ett av vattenfallen fick man bada och man kan väl utan överdrift säga att jag kämpade för mitt liv i det där vattnet. Såhär i efterhand förstår jag varför ingen badade på den högra sidan "sjön"... Jonas höll sig på land och förevigade mitt kämpande mot strömmarna...

Kroater kan sammanfattas som ett folk som är väldigt fascinerade av päronsprit och sin första nybyggda motorväg.

Våran semester kan sammanfattas som: Susanne vill ha glass, Jonas vill ha öl.

Vi fick föresten en ny kompis där nere, han heter Josef. Hans kompisar är däremot inte lika trevliga då dom bajsade ner våra handdukar som vi hängt på tork på balkongen. Det finns mycket att berätta, men kombinationen av att vi har varit hemma en vecka och saker och ting redan börjar suddas ut ur minnet samt att klockan är 5 minuter över midnatt gör att hjärnan inte är riktigt på topp. På tal om midnatt, så är jag redan anmäld till Vätternundan 2011 och kommer starta klockan 00.00. Men det är en annan historia. Ciao!

Livet i Croatia

Tanka sig, de har internet i Kroatien ocksa! Har ar varm och svettigt, men det ar skont! Man far ligga i vattnet hela tiden for att inte smalta bort. Har legat och guppat pa en luftmadrass hela dagen idag och spanat pa diverse markliga fiskar, krabbor, sjogurkor och andra djur som bor dar nere pa botten. Man ser manga manga meter ner. Borjar bli lite smatt brun. Forutom magen som snarare borjar likna nagot at det svarta hallet... =) Hmm...hopaps ni kan lasa, de har lite andra bokstaver har nere, ex š,ć,č,đ osv...
Imorrn ska vi upp i bergen med moppe, kan ju sluta precis hur som helst. Ar forhoppningsvis inte sa mucket trafik dar uppe, for folja trafikregler vet de absolut inte vad det ar har nere!!!! Kan bli spannande...
Igar var vi i Krka nationalpark och kollade pa vattenfall, det var nice!! Passar pa att aktivera oss lite den har veckan, for nasta vecka ar vi ju ute pa Hvar sa da blir det nog mer lata stranddagar, fast vi har haft ratt manga har med..
Nu kom indian-Jonas (lite latt rod), sa vi ska knalla ivag. Hej svejs!

Menar han verkligen det som står?

Läste just om friidrotts-EM på Aftonbladets hemsida: "Kluft fick se på när rekordet försvann från läktaren - Kallur från soffan." What?? Kanske borde de införa en hel kurs om syftningsfel på journalisthögskolan.

2 timmar och 50 minuter kvar till...

Go glass

Är ni sugna på glass? Då är Go glass i Hjortkvarn väl värt ett besök! Hjortkvarn än en liten by mitt ute i ingenstans, men som man ibland ändå kan ha vägarna förbi. Stannade till där förra veckan och smaskade i mig tre kulor - ananas, choklad och blåbär. I vanliga fall om man köper kulglass med exempelvis ananas- eller chokladsmak så smakar det ju mest glass. Men den här glassen smakade verkligen ananas, riktig ananas!! En riktig tiopoängare, betydligt godare än "vanlig" smaksatt glass.

Övning ger färdighet

Att lära sig sova när det är hårt och jäkligt kräver träning. Så nu kommer jag sova GOTT ute på ön i helgen.

Östgötska

Här i Öret tycker inte folk att det hörs att jag kommer från Östergötland. Så såhär på kvällskvisten passar jag på att öva lite. Får lite hjälp av Gustafssonarna m.fl. så jag kommer ihåg hur det ska låta.

http://www.youtube.com/watch?v=LczszF781yI&feature=related

http://www.youtube.com/watch?v=3A_HXP0-OHU&feature=related

Tankar från en Vätternrundacyklist

Mission completed! Vätternrundan 2010 tillhör nu det förflutna. Det rullade på bra i början med en massa hejarklackar utmed vägen, men började bli hungrig redan i Vadstena. En bulle och lite saft i Hästholmen löste det problemet. Upp på sadeln igen och trampade vidare ner mot Gränna. Ärligt talat, VR-nybörjare som jag är, så när vi hade passerat Gränna och alla dess fyllekajor och fortsatte och fortsatte och fortsatte så började jag fundera...Har vi missat depån?? Vi trampade lite till och till slut dök den upp som en räddande ängel där uppe på krönet. Inga polkagrisar här inte, men en bulle och en halv banan var inte så dumt det heller. Nu är det mörkt ute. Ser skylten med texten "Nästa depå, Jönköping, 28 km". Det är ju ingenting tänker jag och trampar iväg, fortfarande pigg i benen. Havregrynsgröten hägrade! Medan jag satt inne i något som måste vara världes största korvkiosk och smaskade i mig en underbar gröt dränkt i äpplemos, så roade sig de flesta andra med köttbullar och potatismos. Konstiga typer. När man kan välja liksom...

Lite lagom stel efter att ha suttit still ett tag börjar jag förbereda mig mentalt för den omtalade backen efter Jönköping. Den är ju typ lika omtalad som Daniels tal under bröllopsfesten igår. Fast backen får inte lika smickrande ord som talet. Jaja..i alla fall så visade det sig att min oro var obefogad. Visst, det var en lång seg jävla backe och den var jobbig och det gick sakta och allt det där. Men det fanns fler av denna sort på banan. Personligen tyckte jag att backen före Jönköping var jobbigare. Tror den var längre också. Eller så var det bara för att jag hade förväntat mig typ Ånnabodabacken gånger 5. Uppförsbackan är min svaga punkt, här går det tungt och sakta, så efter den här backen såg jag inte Jocke mer. Eller jo det gjorde jag faktiskt, men det vet han inte om eftersom han inte har ögon i nacken. Han kämpade på bra ända in i mål och krossade familjerekordet, grymt!! Det kommer aldrig hända mig. Fast det beror ju såklart på vad som räknas till familj. Den diskussionen får inte plats i det är inlägget i alla fall.

Efter ett kort stopp i Fagerhult börjar det så smått ljusna. Skönt, då jag inte hade någon framlyse de sista mörka milen. Baklyset däremot lös fortfarande när jag åkte från Motala idag ett dygn efter målgång. Och nu börjar det regna lite smått. Äh, det kan bara va nån skur tänker jag och trampar glatt vidare mot Hjo. Tycker att det går oväntat lätt med tanke på att jag cyklat närmare hälften nu. Ett kort regnuppehåll och man börjar se solen gå upp på andra sidan sjön. På östgötasidan ser man en klar himmel och jag hinner tänka att det finns nog en Gud trots allt... sedan kom regnet igen! Vad är det för utbildning för att bli meteorolog? Den här natten hade dom iaf inte ett rätt (igen)!! Det blev rusigt kallt att stå still så den omtalade lasagnen i Hjo bojkottades. Istället blev det ännu en av de utsökta bullarna som slank ner i magen.

Jag trampar vidare och i höjd med Karlsborg börjar jag känna att knäna har har sina bästa mil bakom sig. Men men... Kortare än Tjejvättern kvar nu tänker jag och trampar vidare, snart hemma. Det är då jag ser den...backen med stort B och mitt i backen står den vida kända prästen (eller vad han är) och hälsar mig välkommen och ger mig Guds välsignelse. Jag ger honom en liten vinkning som tack, men egentligen vill jag bara skrika: "det finns ingen jävla Gud!!" Nu börjar det bli riktigt jobbigt, inte för att jag är trött i benen utan mest för att knäna värker så jag inte kan ta i. Det känns som jag står stilla och önskar mest av allt att jag var i mål. Såg en skön säng framför mig.

Väl framme hos MAIF:arna i Hammarsundet blir det ett lite längre stopp, dubbel uppsättning bananer och bullar för att klara mig i mål. Får ännu längre vila genom att ringa och vädja till mamma att hon ska ta bilen till stan så jag kan få skjuts hem. Hade inte kunnat cykla en meter till. Tog mig med nöd och näppe i mål, men på slutet gick det inte fort. Dumma knän. Men tiden är väl inte det viktiga? Jag har cyklat 30 mil och det hade fått ta den tid det ville! I målet passade jag på att ramla lite fint också. Inte alls pinsamt..

Kom i mål på 15 timmar och en minut. Hade enligt cykeldatorn en cykeltid på 13.11, vilket innebär att jag spenderade ca 2 timmar med att äta, dricka och sitta på bajamajor runt sjön.

Nästa år? Fråga mig igen dagen innan anmälan öppnar. Såhär i efterhand var det ju trots allt rätt kul.

En självförtroendeboost.

Citerat från http://orebrocyklisterna.se/

"De 10 deltagarna i 24-gruppen hade enligt dess ledare Magnus ätit något extra starkt till frukost för det gick i en rasande fart till fikamålet vid Viby krog via Kumla-Hallsberg och Östansjö. Gruppen som kört tillsammans flera söndagar nu har gjort stora framsteg under våren och snittade på den 91 km långa banan drygt 27 km/tim."

Inte illa pinkat.

Vad är det vi firar?

Sveriges nationaldag idag, men inte mycket till firande för min del. Jag vet inte ens vad det är man ska fira. Hmm..missade jag nån lektion i skolan? Vet inte, men röda dagar är alltid trevligt. Dålig tajming bara att den här också infaller på en helg... men som kompensation ska jag va ledig VR-fredan, det känns faktiskt betydligt viktigare.

Ju mer jag funderar på vad det faktiskt är vi firar, desto mer förbryllad blir jag. Sånt här ska man ju bara veta!! Men det kanske inte är nåt speciellt? Kan väl knappast vara för att Gustav Vasa blev kung den 6 juni, tänkte jag. Sökte på nätet, och dra på trissor, det är Gustav Vasa vi firar!!! What??? Men även 1809 och 1974 års regeringsformer utfärdades den 6 juni...ehh...jaha?

Det som återstår är då att bestämma hur man firar allra mest som en svensk. Förmodligen att inte fira alls, faktiskt. Även om det vore kul, så är det nog svårt att helt plötsligt börja fira nationaldagen med dunder och brak. Kanske beror det på att det är fler än jag som inte vet vad vi firar?

Susanne vs Ånnabodabacken, 2-0!

Igår plågade jag mig uppför igen, frivilligt dessutom! Varför? Jag vet inte. För er som inte har varit där kan jag säga att det är till och med jobbigt att åka upp med bil. Kan tillägga att det hade underlättat att komma på hur man växlar nedanför backen och inte när jag väl kommit upp... Men nedför var det sköna 61 km/h och belöningen blev en glass på en solig bänk utanför Konsum i Garphyttan.

Håller tummar och tår för att det blir sånt här väder även på Vätternrundan. Då kommer det gå som en dans. Eller nåt.

Mors dag.

Grattis världens bästa Monky!

Shake it Sakis!

Gjorde ett tappert försök att titta på den första semifinalen av Eurovision, men insåg väldigt snabbt att jag inte klarade av att se det. My God, är detta verkligen det bästa i Europa just nu????? Jag gav upp, men på vägen till tandborsten fastnade jag vid Youtube och hittade några gamla godingar från tidigare år. This is what I call music! Eller iaf underhållning värd att slösa tre minuter av livet på.

http://www.youtube.com/watch?v=P0zt2gudXN8

http://www.youtube.com/watch?v=QOQhUSeup2k

http://www.youtube.com/watch?v=ViQNrTIAM4o
Det är säkert fler mammor än min som har skakat lite rumpa hemma i köket till Sakis ljuva toner. Tyvärr fanns inte den filmen på Youtube...

Den som väntar på nåt GOTT...

Det sägs att jag uppdaterar lite dåligt. Har lite idétorka för tillfället, men medans ni väntar kan ni ta och kolla in det här klippet. Svensk underhållning när den är som bäst och fantastiskt roligt om du frågar mig!

http://www.youtube.com/watch?v=o93Aiagwgug

Hjälmaren runt!

Jag tar tillbaka det där att jag skulle skriva om tennisen. Blir förbannad bara jag tänker på det så jag tar o skriver om nåt roligare. Eller ja...sååå himla roligt var det inte med årets värsta motvind till Arboga och regn resten av vägen. Men vi kom runt och det är jäkligt bra gjort om jag får säga det själv! 153 km i regn och rusk vilket tog sammanlagt 7 timmar och 10 minuter. Det är skönt för rumpan det! Men ännu skönare är det när jag idag har skrivit ner 15 mil i protokollet. Tack gode Gud att jag hade Linnea med mig hela vägen, annars vet jag inte om jag varit hemma än för det var jobbigt, jobbigt, jobbigt emellanåt. Under 15 mil åkte jag och undrade när nedförsbackarna skulle komma.. Väl i mål var jag så nöjd nöjd nöjd!!!

Var inne på Örebrocyklisternas hemsida och såg att jag visst fastnat på några bilder..

Saft och macka är gott i regnet.

Kämpar på.

Avstigning i sista depån.

Den efterlängtade medaljen!!

Äntligen hemma! Jackan på tork..

Skriv på!

Jag kommer skriva ett inlägg om miffona som tagit det här beslutet. Men nu är det arbetstid så i väntan på att jag ska skriva av mig så kan ni ta o skriva på den här namninsamlingen, det har jag gjort!
http://www.namninsamling.com/site/get.asp?tennismotala

Jag skäms!

En riktig cyklist!

Har idag klarat av min andra träning med Örebrocyklisterna. 79 km till protokollet - GÖTT! Och på köpet fick jag veta att man inte är någon RIKTIG cyklist förrän man har gjort en sk SPD-vurpa (vilket för övrigt två stycken i min grupp gjorde idag.) Det betyder att jag nu har kunnat titulera mig riktig cyklist i ca två veckor utan att veta om det. Proffs nästa?

Samling på Stortorget

Var tog april vägen?

Som bortblåst.

Grattis till mig själv, 27 år!

Jamen, grattis då! Jag har förändrats som en kameleont sedan digitalkamerans inträde i mitt liv. My God...

Grattis Jocke!

Från och med idag kommer speciellt utvalda personer att firas med ett litet bildkollage här på bloggen på sina födelsedagar. Det gäller bara dem som är värda att fira och som finns med i min lilla fotosamling. Så ni som står på tur, akta er! Jag tycker det ska bli riktigt roligt, synd bara att folk inte fyller oftare.

Dagens födelsedagsbarn är Jockepocke. Eller barn o barn..han fyller ju gammal gubbe (igen). Nu är ju inte Jocke den lättaste att fånga på bild, men jag har iaf lyckats några gånger under årens lopp.

Så...hipp hipp hurra på Jockes dag! Fira med nåt GOTT!

Tur att vi får se dig från din bästa sida ibland iaf :)

"Örebro 14" - för alltid i mitt hjärta.

10 april - Sveriges vanligaste födelsedag. Men inte känner jag nån som fyller år idag inte. Så istället för att smaska i mig tårta så bestämde jag mig för att rasta racern lite. En tripp på 6 mil som kan sammanfattas med orden vilse, vurpa, motvind, fötter utan känsel pga kylan, vädjan till högre makter och HEMLÄNGTAN!! Redan efter sådär 2 kilometer önskade jag att jag legat kvar hemma i sängen. Men jag fortsatta trampa, trampa och trampa. Jag vet inte om jag glömde börja trampa när jag satt mig på cykeln efter en liten kexchokladpaus i Odensbacken, vilket resulterade i att cykeln vippade och jag låg och krälade på marken. Jag fick lite ont i handen och tyckte ännu mer synd om mig själv en innan. Tyvärr så hade jag ingen annan att skylla på än mig själv så jag fortsatte trampa och trampa och trampa. Men fråga mig inte vart. Jag var riktigt borta. Lyckan var total när jag såg skylten "Örebro 14". Jag kommer aldrig glömma den skylten. Lyckan var total.

Det var en träningsrunda som jag helst vill glömma. Men jag fick ju i alla fall ytterligare 6 mil till protokollet. 6 mil och dödströtta ben. Kexchokladen var i alla fall god (Tack Ninna för påskägget). Men å andra sidan...utan kexchokladen hade jag kanske inte stannat och därmed inte slagit i backen...

Inatt ska jag drömma sött om en vindstilla Vätternrunda.

Snygg rygg

Var på massage hos en gammal hälsopeddis. Hon använde någon slags sugkoppar på ryggen. Två dagar senare såg jag fortfarande ut såhär... My God! Tur att jag inte skulle på bal dagen efter.

trampa, trampa, trampa..

Jahopp, då har starttiderna för Vätternrundan kommit till allmänn kännedom. Börjar med tjejvättern som lite uppvärmning, beger mig iväg kl 08.20 på morgonen. Är väl tillbaka lagom till lunch för att käka lite potatisbullar med trägaffel. Och om man kastar om siffrorna lite så får man vips fram starttiden för Vätternrundan, nämligen 20.08. Nästan först ju. Härligt med 16000 cyklister flåsandes i nacken. Fast ganska snart kommer det nog vara tvärtom. Det största problemet blir väl hur fasen jag ska hålla mig vaken hela natten och inte vippa rakt ner i diket vid Karlsborg eller nåt..

Jaha, då är det väl bara att boka in ännu ett spinningpass och anmäla mig till Hjälmaren runt för att få lite mil i benen. 15,3 mil, puh! Men tjejloppet är bara 4,4 och det känns ju lite småfånigt. Nåt mitt emellan hade varit lagom. Men det är väl bara bita i det sura äpplet och trampa på...

Grattis Susanne!

Idag fyller jag 26 år och 11 månader. Börjar bli lite till åren, krämporna och skavankerna kommer sakta krypande. Aj, oj, pust, puh, stånk. Men man är inte äldre än man känner sig sägs det ju. Jag känner mig ganska exakt som 26 år och 11 månader faktiskt. Det är nästan så att jag längtar efter att fylla 27, man får ju trots allt bara marängtårta en gång om året.

Stadium Outlet

Idag kom Tomten hem till mig. Eller så var det inte nej... vi tog med Börje på en liten tur till Stadium Outlet och fick bland annat med mig ett par superduperfina skor hem. Eller fick och fick... jag fick köpa dom. Till mitt försvar kan jag säga att det var typ halva priset mot att köpa dom i en vanlig butik. Så det så.

Blött blir det..

Var du en av dem som inte hann köpa snöskyffel innan de tog slut? Gör inte om det misstaget. När snön (förhoppningsvis snart) börjar smälta så riskerar gummistövlarna att ta slut i butikerna. Alltid är det nåt. Så passa på, snart kan det vara för sent.

För övrigt anser jag att Anna Bergendahl ska få åka till Oslo i maj. Med eller utan sina Converse.

tro inte på allt ni hör (eller läser)

Tre träningspass idag, undra hur kroppen kommer kännas imorrn? Benen känns sådär lagom jättetrötta just nu. Var är den där massören som jag beställde hemkörning på? Innan jobbet blev det ett spinningpass, ett riktigt bra sådant, så jag orkade knappt gå hem efteråt. Sen på jobbet hade jag mitt eget gympapass och sedan var jag med på core kettlebell. Härligt!

På tal om ingenting så är ju melodifestivalen i stan. Nyligen stannade två vita jätteggantiska limousiner utanför hotellet mitt emot mitt hus och utanför står massa människor och ser viktiga ut med sina backstagepass - eller vad det nu är de har hänger runt halsen. Jag har inte putsat glasögonen på några veckor så det var lite svårt att se om det var nån som var värd att spana efter. Utan att riktigt tänka mig för öppnade jag fönstret och skrek "kom upp hit o drick te, vettja!" Och vips så sitter nu Orsa Spelmän i min soffa och gnisslar med sina fioler.

Jag är trött och vill sova. Om det ändå varit Pain of salvation, då kunde jag ju lugnt ha sovit medans de tassade omkring här på sina bara fötter. Men Gud var inte med mig idag.

det är dags att gå hem nu.

Snart är OS över och livet kan återgå till det normala. Några som kanske redan börjat packa väskorna är väl våra kära herrhockeyspelare. Ingen kan säga det bättre än Stefan Liv, att....det är dags att gå hem nu!
http://www.youtube.com/watch?v=cdEdywmU1YM

mänskliga faktorn.

OS är i full gång och nyligen tog Sverige ännu en fjärdeplats. Det är lite typsikt Sverige. Sådär lagom. Som Volvo. Och Ericsson. Rätt okej, men....en fjärdeplats. Som sagt, i OS är det bara medaljer som räknas. Nu får dom allt börja trilla in, annars tröttnar jag på detta pajas-OS... Oj, vi släppte iväg henne 12 sekunder för sen! Hoppsan, nu bröt datasystemet ihop! Krasch, ismaskinen gick sönder mitt under 500-metersloppet och isen såg mer ut som ett månlandskap än en isbana. Varför? Någon glömde ladda batteriet. Va, har störtloppet redan börjat? Det tänkte nog funktionären som var ute och söndagsåkte åkte i backen.

Är det OS i Vancouver eller DM i Ankeborg?

nedjelja

Dobro dan. Strålande sol, inte så fruktansvärt kallt och riktig långpromenad idag. Känns som att våren närmar sig sakta men säkert ändå, men än är det nog långt kvar innan racerbiken får flytta ur sitt förråd. Inspirerad av den lätta svetten på ryggen gick jag med bestämda steg hemåt och räknade slantarna i sparkossan för att se om det blir någon semester i år. Och resultaten blev glädjande, jag har gjort mig förtjänt av semester i sommar. Jag klappar mig själv på axeln, tar fram guideboken och börjar plugga kroatiska. Do videnja.

Nu.

Jag vill ha sommar och sol och semester. Nu. Faktiskt.

Hur var det med det där "vi har inga riktiga vintrar i Sverige längre..." ?

Dagens gästbloggare: Lejis

Hej allihopa!
Vill bara meddela att allt är ok här i nya lägenheten. Det var lite jobbigt i början, jag kände inte igen mig och visste inte var jag skulle vara eller hur jag skulle bete mig. Dessutom tjatar Jonas om att jag inte får använda grannens toalett. Jag förstår inte varför, de har ju ändå inte flyttat in än... Jag har fått ett eget rum. Eller eget och eget, jag delar det med min nya kompis David och en massa kläder. Hur många jackor och skor kan två personer ha?? Jag har påpekat att de borde skänka bort lite till bättre behövande så jag får lite mer plats, men Susanne är riktigt svårövertalad på den punkten kan jag lova! Hon mutade mig med chokladsås och chilinötter, och jag gick såklart på det... jag menar, vem kan motstå chokladsås?? Man blir ju som man umgås sägs det och vi har ju bott ihop i rätt många år nu så...



Det var allt för den här gången. Ville bara meddela att Kungsgatan är helt ok. Det är David också. Han brukar bjuda på pasta. Schysst kille. Det är kul att får lite sällskap här inne. Hoppas att ni tittar in till mig om ni ändå är här!
Kram från Lejis

viss skillnad mellan länen.

Såhär åker man snowracer i Örebro...

http://www.youtube.com/watch?v=xbUzCN2Nk2o&feature=player_embedded

Även om jag har ont fortfarande så är ändå backen i Bonkan att föredra!