Östgötska

Här i Öret tycker inte folk att det hörs att jag kommer från Östergötland. Så såhär på kvällskvisten passar jag på att öva lite. Får lite hjälp av Gustafssonarna m.fl. så jag kommer ihåg hur det ska låta.

http://www.youtube.com/watch?v=LczszF781yI&feature=related

http://www.youtube.com/watch?v=3A_HXP0-OHU&feature=related

Tankar från en Vätternrundacyklist

Mission completed! Vätternrundan 2010 tillhör nu det förflutna. Det rullade på bra i början med en massa hejarklackar utmed vägen, men började bli hungrig redan i Vadstena. En bulle och lite saft i Hästholmen löste det problemet. Upp på sadeln igen och trampade vidare ner mot Gränna. Ärligt talat, VR-nybörjare som jag är, så när vi hade passerat Gränna och alla dess fyllekajor och fortsatte och fortsatte och fortsatte så började jag fundera...Har vi missat depån?? Vi trampade lite till och till slut dök den upp som en räddande ängel där uppe på krönet. Inga polkagrisar här inte, men en bulle och en halv banan var inte så dumt det heller. Nu är det mörkt ute. Ser skylten med texten "Nästa depå, Jönköping, 28 km". Det är ju ingenting tänker jag och trampar iväg, fortfarande pigg i benen. Havregrynsgröten hägrade! Medan jag satt inne i något som måste vara världes största korvkiosk och smaskade i mig en underbar gröt dränkt i äpplemos, så roade sig de flesta andra med köttbullar och potatismos. Konstiga typer. När man kan välja liksom...

Lite lagom stel efter att ha suttit still ett tag börjar jag förbereda mig mentalt för den omtalade backen efter Jönköping. Den är ju typ lika omtalad som Daniels tal under bröllopsfesten igår. Fast backen får inte lika smickrande ord som talet. Jaja..i alla fall så visade det sig att min oro var obefogad. Visst, det var en lång seg jävla backe och den var jobbig och det gick sakta och allt det där. Men det fanns fler av denna sort på banan. Personligen tyckte jag att backen före Jönköping var jobbigare. Tror den var längre också. Eller så var det bara för att jag hade förväntat mig typ Ånnabodabacken gånger 5. Uppförsbackan är min svaga punkt, här går det tungt och sakta, så efter den här backen såg jag inte Jocke mer. Eller jo det gjorde jag faktiskt, men det vet han inte om eftersom han inte har ögon i nacken. Han kämpade på bra ända in i mål och krossade familjerekordet, grymt!! Det kommer aldrig hända mig. Fast det beror ju såklart på vad som räknas till familj. Den diskussionen får inte plats i det är inlägget i alla fall.

Efter ett kort stopp i Fagerhult börjar det så smått ljusna. Skönt, då jag inte hade någon framlyse de sista mörka milen. Baklyset däremot lös fortfarande när jag åkte från Motala idag ett dygn efter målgång. Och nu börjar det regna lite smått. Äh, det kan bara va nån skur tänker jag och trampar glatt vidare mot Hjo. Tycker att det går oväntat lätt med tanke på att jag cyklat närmare hälften nu. Ett kort regnuppehåll och man börjar se solen gå upp på andra sidan sjön. På östgötasidan ser man en klar himmel och jag hinner tänka att det finns nog en Gud trots allt... sedan kom regnet igen! Vad är det för utbildning för att bli meteorolog? Den här natten hade dom iaf inte ett rätt (igen)!! Det blev rusigt kallt att stå still så den omtalade lasagnen i Hjo bojkottades. Istället blev det ännu en av de utsökta bullarna som slank ner i magen.

Jag trampar vidare och i höjd med Karlsborg börjar jag känna att knäna har har sina bästa mil bakom sig. Men men... Kortare än Tjejvättern kvar nu tänker jag och trampar vidare, snart hemma. Det är då jag ser den...backen med stort B och mitt i backen står den vida kända prästen (eller vad han är) och hälsar mig välkommen och ger mig Guds välsignelse. Jag ger honom en liten vinkning som tack, men egentligen vill jag bara skrika: "det finns ingen jävla Gud!!" Nu börjar det bli riktigt jobbigt, inte för att jag är trött i benen utan mest för att knäna värker så jag inte kan ta i. Det känns som jag står stilla och önskar mest av allt att jag var i mål. Såg en skön säng framför mig.

Väl framme hos MAIF:arna i Hammarsundet blir det ett lite längre stopp, dubbel uppsättning bananer och bullar för att klara mig i mål. Får ännu längre vila genom att ringa och vädja till mamma att hon ska ta bilen till stan så jag kan få skjuts hem. Hade inte kunnat cykla en meter till. Tog mig med nöd och näppe i mål, men på slutet gick det inte fort. Dumma knän. Men tiden är väl inte det viktiga? Jag har cyklat 30 mil och det hade fått ta den tid det ville! I målet passade jag på att ramla lite fint också. Inte alls pinsamt..

Kom i mål på 15 timmar och en minut. Hade enligt cykeldatorn en cykeltid på 13.11, vilket innebär att jag spenderade ca 2 timmar med att äta, dricka och sitta på bajamajor runt sjön.

Nästa år? Fråga mig igen dagen innan anmälan öppnar. Såhär i efterhand var det ju trots allt rätt kul.

En självförtroendeboost.

Citerat från http://orebrocyklisterna.se/

"De 10 deltagarna i 24-gruppen hade enligt dess ledare Magnus ätit något extra starkt till frukost för det gick i en rasande fart till fikamålet vid Viby krog via Kumla-Hallsberg och Östansjö. Gruppen som kört tillsammans flera söndagar nu har gjort stora framsteg under våren och snittade på den 91 km långa banan drygt 27 km/tim."

Inte illa pinkat.

Vad är det vi firar?

Sveriges nationaldag idag, men inte mycket till firande för min del. Jag vet inte ens vad det är man ska fira. Hmm..missade jag nån lektion i skolan? Vet inte, men röda dagar är alltid trevligt. Dålig tajming bara att den här också infaller på en helg... men som kompensation ska jag va ledig VR-fredan, det känns faktiskt betydligt viktigare.

Ju mer jag funderar på vad det faktiskt är vi firar, desto mer förbryllad blir jag. Sånt här ska man ju bara veta!! Men det kanske inte är nåt speciellt? Kan väl knappast vara för att Gustav Vasa blev kung den 6 juni, tänkte jag. Sökte på nätet, och dra på trissor, det är Gustav Vasa vi firar!!! What??? Men även 1809 och 1974 års regeringsformer utfärdades den 6 juni...ehh...jaha?

Det som återstår är då att bestämma hur man firar allra mest som en svensk. Förmodligen att inte fira alls, faktiskt. Även om det vore kul, så är det nog svårt att helt plötsligt börja fira nationaldagen med dunder och brak. Kanske beror det på att det är fler än jag som inte vet vad vi firar?

Susanne vs Ånnabodabacken, 2-0!

Igår plågade jag mig uppför igen, frivilligt dessutom! Varför? Jag vet inte. För er som inte har varit där kan jag säga att det är till och med jobbigt att åka upp med bil. Kan tillägga att det hade underlättat att komma på hur man växlar nedanför backen och inte när jag väl kommit upp... Men nedför var det sköna 61 km/h och belöningen blev en glass på en solig bänk utanför Konsum i Garphyttan.

Håller tummar och tår för att det blir sånt här väder även på Vätternrundan. Då kommer det gå som en dans. Eller nåt.