FÖR I HELVETE LISA, jag skiter i vad du äter till lunch!

Facebook håller på att ersätta den sociala delen av människors liv. Nuförtiden får jag veta att Anders och Anna gjort slut, men inte för att anna ringer och berättar det, utan för att de har ändrat relationship status. Jag behöver inte längre träffa Kalle och fråga hur helgen var, jag kan se hans fotoalbum istället. Jag behöver inte längre gå på politiska torgmöten eller delta i fackeltåg, varför ska jag göra det när jag likväl kan gå med i en facebookgruppen vi som är emot plågsamma djurförsök? Och att fråga någon hur hon mår är ju inte aktuellt längre, jag vet ju redan allt genom statusuppdateringarna.

Jag fick inspiration till dagens blogg när jag läste en krönika i Aftonbladet med rubriken "FÖR I HELVETE LISA, jag skiter i vad du äter till lunch!" Och så är det väl, jag skiter fullständigt i om någon som jag gick i samma klass som på mellanstadiet äter blodpudding eller makaroner till lunch idag. Jag behöver inte heller veta att samma person 5 minuter senare springer till bussen, kom för sent till jobbet och en kvart senare sitter och väntar på en kund som ska färga blonda slingor. Hallå! Vakna upp och kliv ut ur bubblan!

Trots detta så tycker jag att Facebook är en bra uppfinning. Det är bra för att hålla kontakt med människor som man inte skulle ringa till.. Och måste erkänna att jag fullkomligt älskar "gilla-knappen" (Facebooks kanske mest meningslösa funktion..) Shit! Är jag en av dom??

PS. Anna, Anders och Kalle heter egentligen något annat...

Skor

Lång förberedelse

Det är ca 9 månader kvar, men det känns som jag redan äter, skiter och sover Vätternrunda. Rundan är med mig nästan lika mycket som c-uppsatsen var i slutet av maj. Håller på att fundera på hur jag ska lägga upp träningen. Ska börja träna ordentligt redan nu, även om det inte blir nån cykel än på ett tag... Det bästa vore om nån annnan skrev ner precis vad jag ska träna vilka dagar. Är ju lättare att fuska om jag gör det själv....

Tänk om jag ångrar mig och sen ångrar mig igen

Ångrar mig angående bloggens utseende gör jag iaf.

Idag skulle Lasse kommit hit med sin gura och spelat lite för mig, men postgubben fick inte ner honom i brevlådan, så får gå och hämta honom imorgon. Ser nu att han visst är hos Skavlan ikväll, vilken svikare!

Välkommen hem!

Lillpojken har hittat hem. Så fin han är. På lördag kommer tramporna, influgna direkt från expertbutiken i Bonkan.

Ny inneboende

Det är lite ensamt här uppe i Örebro nu när Lejis har skaffat eget boende igen. Han lider ju av torgskräck så det var bäst för honom att flytta in i en av garderoberna. Så jag bestämde mig för att leta reda på en ny inneboende. Vi träffades för första gången idag, han flyttar in nu i början av veckan. Vet inte rikitgt var han ska få sova bara, i hallen kanske. Han är arbetslös för tillfället, men det känns tryggt att ha någon som är hemma och vaktar lägenheten när jag jobbar. Han verkar trevlig, vi kommer nog funka bra ihop. Men kommer säkert tröttna på honom framöver, så än så länge får han inte kontrakt längre än till 19 juni nästa år. Han ser ut ungefär såhär min kära vän. Får se vad han får för namn efter dopet..

Barnförbjudet

Det finns ingen återvändo. Det är bara att trampa, trampa, trampa och trampa de 30 milen runt sjöjäkeln. Det var visst någon som anmälde mig till Vätternrundan idag. Dags att börja träna snart då. Får ont i knät bara jag tänker på det... Men det ska bli kul. Klarar jag det här så klarar jag allt! Jag är grymt laddad redan! Att jag kommer se ut såhär efteråt är väl smällar man får ta...