Tankar från en Vätternrundacyklist

Mission completed! Vätternrundan 2010 tillhör nu det förflutna. Det rullade på bra i början med en massa hejarklackar utmed vägen, men började bli hungrig redan i Vadstena. En bulle och lite saft i Hästholmen löste det problemet. Upp på sadeln igen och trampade vidare ner mot Gränna. Ärligt talat, VR-nybörjare som jag är, så när vi hade passerat Gränna och alla dess fyllekajor och fortsatte och fortsatte och fortsatte så började jag fundera...Har vi missat depån?? Vi trampade lite till och till slut dök den upp som en räddande ängel där uppe på krönet. Inga polkagrisar här inte, men en bulle och en halv banan var inte så dumt det heller. Nu är det mörkt ute. Ser skylten med texten "Nästa depå, Jönköping, 28 km". Det är ju ingenting tänker jag och trampar iväg, fortfarande pigg i benen. Havregrynsgröten hägrade! Medan jag satt inne i något som måste vara världes största korvkiosk och smaskade i mig en underbar gröt dränkt i äpplemos, så roade sig de flesta andra med köttbullar och potatismos. Konstiga typer. När man kan välja liksom...

Lite lagom stel efter att ha suttit still ett tag börjar jag förbereda mig mentalt för den omtalade backen efter Jönköping. Den är ju typ lika omtalad som Daniels tal under bröllopsfesten igår. Fast backen får inte lika smickrande ord som talet. Jaja..i alla fall så visade det sig att min oro var obefogad. Visst, det var en lång seg jävla backe och den var jobbig och det gick sakta och allt det där. Men det fanns fler av denna sort på banan. Personligen tyckte jag att backen före Jönköping var jobbigare. Tror den var längre också. Eller så var det bara för att jag hade förväntat mig typ Ånnabodabacken gånger 5. Uppförsbackan är min svaga punkt, här går det tungt och sakta, så efter den här backen såg jag inte Jocke mer. Eller jo det gjorde jag faktiskt, men det vet han inte om eftersom han inte har ögon i nacken. Han kämpade på bra ända in i mål och krossade familjerekordet, grymt!! Det kommer aldrig hända mig. Fast det beror ju såklart på vad som räknas till familj. Den diskussionen får inte plats i det är inlägget i alla fall.

Efter ett kort stopp i Fagerhult börjar det så smått ljusna. Skönt, då jag inte hade någon framlyse de sista mörka milen. Baklyset däremot lös fortfarande när jag åkte från Motala idag ett dygn efter målgång. Och nu börjar det regna lite smått. Äh, det kan bara va nån skur tänker jag och trampar glatt vidare mot Hjo. Tycker att det går oväntat lätt med tanke på att jag cyklat närmare hälften nu. Ett kort regnuppehåll och man börjar se solen gå upp på andra sidan sjön. På östgötasidan ser man en klar himmel och jag hinner tänka att det finns nog en Gud trots allt... sedan kom regnet igen! Vad är det för utbildning för att bli meteorolog? Den här natten hade dom iaf inte ett rätt (igen)!! Det blev rusigt kallt att stå still så den omtalade lasagnen i Hjo bojkottades. Istället blev det ännu en av de utsökta bullarna som slank ner i magen.

Jag trampar vidare och i höjd med Karlsborg börjar jag känna att knäna har har sina bästa mil bakom sig. Men men... Kortare än Tjejvättern kvar nu tänker jag och trampar vidare, snart hemma. Det är då jag ser den...backen med stort B och mitt i backen står den vida kända prästen (eller vad han är) och hälsar mig välkommen och ger mig Guds välsignelse. Jag ger honom en liten vinkning som tack, men egentligen vill jag bara skrika: "det finns ingen jävla Gud!!" Nu börjar det bli riktigt jobbigt, inte för att jag är trött i benen utan mest för att knäna värker så jag inte kan ta i. Det känns som jag står stilla och önskar mest av allt att jag var i mål. Såg en skön säng framför mig.

Väl framme hos MAIF:arna i Hammarsundet blir det ett lite längre stopp, dubbel uppsättning bananer och bullar för att klara mig i mål. Får ännu längre vila genom att ringa och vädja till mamma att hon ska ta bilen till stan så jag kan få skjuts hem. Hade inte kunnat cykla en meter till. Tog mig med nöd och näppe i mål, men på slutet gick det inte fort. Dumma knän. Men tiden är väl inte det viktiga? Jag har cyklat 30 mil och det hade fått ta den tid det ville! I målet passade jag på att ramla lite fint också. Inte alls pinsamt..

Kom i mål på 15 timmar och en minut. Hade enligt cykeldatorn en cykeltid på 13.11, vilket innebär att jag spenderade ca 2 timmar med att äta, dricka och sitta på bajamajor runt sjön.

Nästa år? Fråga mig igen dagen innan anmälan öppnar. Såhär i efterhand var det ju trots allt rätt kul.