Kroatien

Två veckor i Kroatien har satt sina spår. Jag är brunare än någonsin och kroppen segare än någonsin. Här kommer en kort resumé. För de som behagar besöka Örebro finns 636 foton att beskåda och till dem kan man även beställa en röst som berättar det matnyttigaste. Under filmen "Susanne försöker komma upp på luftmadrassen" kan ni ta en paus på balkongen eller passa på att gå på toaletten.

Mycket sol och bad blev det. Sista dagen var jag nästan brunast på stranden. Och då hade jag i stort sett bara italienare att konkurrera med. Jag säger som Ture Sventon: "Ständigt dessa italienare." När denna bild togs hade jag dock några dagar till på mig att fixa till brännan. Här är vi på båtutflykt till blå och gröna grottan.

En bild inifrån blå grottan. Ett tips om ni ska till något liknande ställe: ta av er solglasögonen när ni kommer in för det är tillräckligt mörkt där inne ändå. Kolsvart rättare sagt. Här fick vi byta från den stora båten till små båtar när vi skulle in för ingången var pyttepytteliten, nästan så att vi hade behövt säga tjilevippen för att komma igenom trots att vi kröp ihop så mycket vi kunde...
En typisk bild av hur det ser ut där vi var. Hit åkte vi för att bada en dag. En strand, helt klart vatten och båtar. Båtarna som låg i hamnen i Hvar var inga små ekor precis. Jag letade med ljus och lykta efter Bill Gates som tydligen brukar hänga där emellanåt. Men allt jag fann var George Cloney, Julia Roberts och en tonfisk på 230 kg!!
Jag visar stolt upp negerfoten som jag kallar den. vit fotsula...

Mera sol och bad. På den här stranden hade dom stora säckar att ligga i istället för solstolar. Riktigt skönt. Funderade på att sno med mig en hem och använda i Varamon nästa sommar. Det gick kanonbra ända tills vi kom till flygplatsen och jag insåg hur mycket jag skulle få betala för övervikt på planet...

En dag tog vi scooter upp i bergen. Upp till toppen, Sveti Jure, 1792 meter. Det var ingen dålig utsikt man hade där uppifrån. Det var rikitgt roligt att köra också. I alla fall på slutet när jag lyckades hålla mig på rätt sida vägen i de där snäva kurvorna.

Uppe i bergen stannade vi på en restaurang, ja den enda som fanns faktiskt. På vägen upp var det egentligen bara för att låna toa och köpa en dricka. Jag insåg ganska snabbt att jag hade kunnat spendera hela min semester på den där gården där hästar och tjurar gick lösa och klamapade omkring hur som helst. Så på vägen ner stannade vi här igen för att äta lunch. När Jonas smet iväg på toaletten så fick jag denna stiliga herre som sällskap vid bordet istället. Inte helt fel det heller.

Här ser ni en bild från Krka nationalpark som vi gjorde en utflykt till. Jättefint ställe men med ett antal tusen turister för mycket! Nedanför ett av vattenfallen fick man bada och man kan väl utan överdrift säga att jag kämpade för mitt liv i det där vattnet. Såhär i efterhand förstår jag varför ingen badade på den högra sidan "sjön"... Jonas höll sig på land och förevigade mitt kämpande mot strömmarna...

Kroater kan sammanfattas som ett folk som är väldigt fascinerade av päronsprit och sin första nybyggda motorväg.

Våran semester kan sammanfattas som: Susanne vill ha glass, Jonas vill ha öl.

Vi fick föresten en ny kompis där nere, han heter Josef. Hans kompisar är däremot inte lika trevliga då dom bajsade ner våra handdukar som vi hängt på tork på balkongen. Det finns mycket att berätta, men kombinationen av att vi har varit hemma en vecka och saker och ting redan börjar suddas ut ur minnet samt att klockan är 5 minuter över midnatt gör att hjärnan inte är riktigt på topp. På tal om midnatt, så är jag redan anmäld till Vätternundan 2011 och kommer starta klockan 00.00. Men det är en annan historia. Ciao!