"Örebro 14" - för alltid i mitt hjärta.

10 april - Sveriges vanligaste födelsedag. Men inte känner jag nån som fyller år idag inte. Så istället för att smaska i mig tårta så bestämde jag mig för att rasta racern lite. En tripp på 6 mil som kan sammanfattas med orden vilse, vurpa, motvind, fötter utan känsel pga kylan, vädjan till högre makter och HEMLÄNGTAN!! Redan efter sådär 2 kilometer önskade jag att jag legat kvar hemma i sängen. Men jag fortsatta trampa, trampa och trampa. Jag vet inte om jag glömde börja trampa när jag satt mig på cykeln efter en liten kexchokladpaus i Odensbacken, vilket resulterade i att cykeln vippade och jag låg och krälade på marken. Jag fick lite ont i handen och tyckte ännu mer synd om mig själv en innan. Tyvärr så hade jag ingen annan att skylla på än mig själv så jag fortsatte trampa och trampa och trampa. Men fråga mig inte vart. Jag var riktigt borta. Lyckan var total när jag såg skylten "Örebro 14". Jag kommer aldrig glömma den skylten. Lyckan var total.

Det var en träningsrunda som jag helst vill glömma. Men jag fick ju i alla fall ytterligare 6 mil till protokollet. 6 mil och dödströtta ben. Kexchokladen var i alla fall god (Tack Ninna för påskägget). Men å andra sidan...utan kexchokladen hade jag kanske inte stannat och därmed inte slagit i backen...

Inatt ska jag drömma sött om en vindstilla Vätternrunda.