Sorgligt avsked.

Lejis har blivit så stor nu att det är dags för honom att få ett eget boende. Vi var och tittade på det idag. Det var inte så värst fräscht, men det är ju trots allt hans första egna hem. Det positiva är att vi har nära om vi vill hälsa på varandra. Han kommer nämligen att bo i samma hus som mig, men lite längre ner. I källaren närmare bestämt.