Om människor med stolryggsäck

På väg hem från jobbet idag så trampade jag hurtigt förbi en kvinna med en mossgrön stolryggsäck. Jag fick en fluga i halsen, gjorde en kraftig inbromsning och vips så var hon borta. Med fundersam min fortsatte jag min resa hemåt. Kvinnan var garanterat orienterare, det är nämligen bara sånna människor som har stolryggsäck. Sånna människor som med ett stort leende klafsar omkring på en åker med lera upp till knäna. Sånna människor som campar en vecka på samma leriga åker och går på fest på kvällen i kort kjol och gummistövlar. Sånna människor som sitter bakom ett plastskynke och bajsar tillsammans med 8 andra glada. Sånna som står ute och duschar när det endast är 10 grader, vattnet har ungefär samma temperatur (de få droppar som kommer). Hon som cyklade på Drottninggatan idag var en sån människa, jag vet det. Stolryggsäcken berättade hennes kanske mörkaste hemlighet.

Nästa sommar går O-ringen av stapeln i Örebro. Ett gyllene tillfälle för alla närboende att inse att orientering kan vara något annat än vad det var på idrotten i högstadiet. Där fanns inga leriga åkrar, inga uteduschar och absolut inga plastskynken som hela klassen kunde sitta och bajsa bakom tillsammans. Det var på låtsas. Det här är på riktigt. Med eller utan stolryggsäck.