I Arns fotspår

Jag fick blodad tand av cyklingen på midsommar. Cyklade nämligen 1,5 mil för att fira denna dag och sen 1,5 mil hem mitt i natten, inte illa pinkat! Idag cyklade vi och hälsade på Arn Magnusson. Vi är ju gamla barndomsvänner Arn och jag. Vi cyklade inte riktigt hela vägen dit, Börje skjutsade oss en bit och sen hoppade vi på en båt som låg och väntade. Sen blev det äntligen cykling!

Eftersom Arn och Börje inte kommer så väl överens, så bestämde vi att Börje skulle få stanna kvar i Gränna. Efter att vi köpt några polkagrisar åt honom så gick han med på det...

...medan vi tog båten över till Visingsö för att träffa Arn.

När vi kom fram stod han där och väntade med cyklar åt oss. Jag lärde Arn hur man cyklar i Motala. Det skiljer sig nämligen lite från där han kommer ifrån.

Han är minsann inte storväxt den där killen! Tur att det var fint väder så vi kunde sitta ute och fika, för jag vet banne mig inte hur jag skulle burit mig åt annars.

Alla har väl någon gång velat vara trädkramare. Idag var den dagen kommen.

Att vara eller inte vara kompis med Arn, det är frågan...

Jag tvingades välja mellan Arn och Börje. Valet var svårt, mycket svårt, men till slut bestämde jag mig för Börje. Så då var det dags att ta farväl av Arn och återvända till Börje som troget stod i hamnen och väntade. Naturligtvis hade han ätit upp alla våra polkagrisar också, så det var bara att gå och köpa nya...